emblem2.jpg (26143 bytes)

Varför samla gamla mynt?

 

Pengar.gif (29666 bytes)

Mynt

De äldsta mynten präglades i Lydien i Mindre Asien för mer än 2500 år sedan. De var gjorda av elektron, en legering av guld och silver. I medelhavsområdet utgavs sedan under antiken mynt av såväl grekerna som romarna. De flesta grekiska och romerska mynten håller, sin höga ålder till trots, en mycket hög konstnärlig standard. Antika mynt finns att köpa i alla prislägen.

Även i t ex Kina och Indien började mynt framställas tidigt. Under medeltiden präglades mynt över i stort sett hela Europa. De första svenska mynten präglades i Mälarlandskapen för lite drygt tusen år sedan av Olof Skötkonung i bl.a. valörerna penning och örtug. Oftast slogs mynten ensidiga i tämligen enkla utföranden. Inte heller dessa är speciellt dyra att förvärva i synnerhet med tanke på, att mynt i stort sett är de enda föremål från svensk medeltid, som finns att tillgå.

I början av 1500-talet började präglingen av större mynt, t ex daler och mark. Ända till 1568 framställdes enbart silvermynt i Sverige. Detta år lät Erik XIV slå vårt första guldmynt. År 1624 var det så premiär för en ny myntmetall, nämligen koppar.  1644 tillverkades de första plåtmynten, speciella för Sverige. De var stora rektangulära eller fyrkantiga kopparplåtar med en vikt på upp emot 20 kg.

Sedan 1873 räknar vi här i landet i kronor och ören. Utbudet av mynt från nya tiden (fr o m omkr 1500) är relativt stort. För ett par tior kan man förvärva trevliga koppar- eller silverpengar från 1600- eller 1700-talet. Därefter finns det mynt i alla prisklasser upp till dryga halvmiljonen. Alltså finns det någon kulturhistoria att förvärva för varje plånbok.

Sedlar

Vid mitten av 1600-talet trycktes i Sverige världens första sedlar, vilket skapade ett nytt, trevligt samlarområde. Sedlarna fick stor praktisk betydelse. På 1800-talet fick även vissa enskilda banker rätt att utge sedlar. ( Se t ex avbildat exemplar från Kristianstad i vårt myntgalleri).

Polletter

Till numismatiken räknas även polletterna. Dessa var bevis på en lämnad vara, t ex ett lass träkol, eller utförd tjänst, t ex ett dagsverke. De utgavs av stora företag eller andra institutioner (t ex gruvor, järnverk, ångslupsbolag) för att underlätta transaktioner. Polletterna var bara giltiga inom sitt snäva utgivningsområde men kunde så småningom bytas eller inlösas mot vanliga penningar. De första kända polletterna i vårt land är från 1500-talet. Fr o m 1600-talet finns det ett något större utbud. Polletterna är mycket påtagligt sociala dokument och förnämlig kulturhistoria.

Medaljer

Inte minst under de senaste åren har samlarnas intresse för medaljer ökat. De äldsta, renässansmedaljer från Italien, är sällsynta och dyrbara objekt. Svenska medaljer, som förekommer från och med 1500-talet, är fin miniatyrkonst, men som sådan ändå inte särskilt dyr. Medaljer från 1800-talet behöver inte kosta mer än ett par hundra kronor, medan barock- och rokokomedaljer i silver och guld kan fås för någon tusenlapp.

Något om det historiska och ekonomiska värdet av samlande


En samling av mynt, sedlar,  polletter eller medaljer är nästan  alltid av historiskt och/eller kulturhistoriskt värde. Prägling av t ex mynt och medaljer har ofta skett med anledning av någon historisk händelse, exempelvis i samband med ett politiskt uppror eller en regents död. Framställningen av kopparmynt visar t ex på en av staten initierad och lyckad satsning på svensk kopparexport, vilken blev fundamental för det svenska stormaktsväldets framväxt. Polletter vittnar bland annat om gamla sociala strukturer, exempelvis i form av dagsverken eller matpolletter från fattigvårdsinrättningar.

Som framgår av framställningen ovan finns det numismatiska objekt i skilda prisklasser. Emellertid är det faktiskt inte svårt att utan alltför stor ekonomisk uppoffring skapa sig en liten intressant numismatisk samling. Att avdela en viss del av sin privatekonomi för myntsamlande kan också anses vara ett trevligt sätt att spara pengar för ett eventuellt framtida behov. En myntsamling byggd på kunskap och intresse kan mycket väl fungera som en god kompletterande pensionsförsäkring.

Tillbaka